kajsahannele

"Det var en gång ett gammalt litet hotell i en håla någonstans i Skåne. Hotellet hade nästan aldrig några gäster, men en helg i april var det ett gäng stockholmare där för att utnyttja de skånska skogarna och plocka kottar. På våning tre, i rummet absolut längst bort, bodde en söt flicka som hette Kajsa och hon var inte riktigt som andra barn, hon hade alltid olika färg på sina strumpor.

Mitt på dagen började Kajsa att hoppa i sängen och lyssna på hög musik i sin mobiltelefon, till vilken hon sjöng med högt och falskt. I och med den höga volymen hörde hon inte hur fjädrarna i den gamla sängen började knaka oroväckande, och rätt som det var låg Kajsa på golvet med kuddar, täcken, brädor och madrasstoppning utspridda överallt. Nu råkade det vara så att Kajsa var en mycket olycksdrabbad människa och därför ledde vibrationerna i golvet till att den något instabila vägghyllan ramlade ner, och krossade hennes fot. Kajsa låg där mitt i röran av flygande fjädrar, helt oförmögen att röra sig, och visste inte vad hon skulle ta sig till. Då, i tystnaden mellan två låtar, hörde hon steg utanför dörren och började förtvivlat ropa på hjälp. När telefonen återigen började spela musik, försvann alla omgivande ljud och Kajsa kände sig väldigt ensam och ledsen, helt lämnad åt sitt öde. Då öppnades dörren och in stormade en sanslöst snygg, vältränad kille i tjugotvåårsåldern, och det syntes på lång väg att han var bäst på sin sport (vilken det nu var..). Killen sprang fram till Kajsa där hon låg helt hjälplös på golvet och lyfte bort hyllan med sina (kanske lite för) starka armar, och kastade iväg den i en vid båge över golvet. Tyvärr stannade den inte utan fortsatte ut genom fönstret, som krossades och glassplitter regnade ner över gårdsplanen utanför. Vid det laget hade Kajsa lyckats stänga av musiken och det enda som hördes i tystnaden var ett avlägset råmande av kossor genom det nu öppna fönstret. Kajsa såg på killen och föll pladask. (Ja fast inte bokstavligt såklart..) Killen lyfte upp Kajsa och sprang med henne i famnen genom korridorer, trappor och dörrar för att sedan lägga henne i skopan på en fin, grön traktor som fick transportera henne till närmsta sjukhus.

Vid gryningen nästa morgon var Kajsa tillbaka på hotellet med gipsad fot och en stor godispåse som tröst. Hon hade fått en ny säng och fönsterrutan var provisoriskt lagad med silvertejp, men Kajsa kunde inte sova. Hon ville så hemskt gärna veta vem hennes räddare var, och gärna ha hans telefonnummer och eventuellt Facebook. Kajsa fick då en såkallad snilleblixt och det som slog henne var att Eniro 118118 har en tjänst där det enligt reklamen går att få svar på vilken fråga som helst, så hon beslutade sig för att ge det ett försök och skickade iväg ett sms med spänd förväntan. Självklart fungerade det och Kajsa fick ett namn och telefonnummer, men vad hon inte visste var att just den dagen var det fel på nätet så när Kajsa ringde numret svarade en trettiofemårig norrman, vilket hon snabbt insåg var fel person. Kajsa blev väldigt ledsen och satte sig i fönstret och tröståt ur sin konstant minskande godispåse. Rätt som det var uppmärksammade Kajsa hur två händer greppade om balkongräcket, och sedan såg hon till sin lycka hur den sanslöst snygga tjugotvååringen hoppade över kanten och landade smidigt på den vänstra foten. Kajsa blev alldeles till sig och hon lät inte sin gipsade fot hindra henne, utan hon tog ett stadigt grepp om gardinen och använde den som lian för att svinga sig ut genom balkongdörren. Kajsa reflekterade över och undrade varför han kom genom balkongen, och inte via dörren som vanligt folk, men tydligen gjorde man ofta så i hans hemtrakter i mellersta dalarna, och Kajsa var inte typen som hängde upp sig på småsaker så hon bjöd genast in honom i rummet och hoppades att han skulle stanna länge, länge."

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA, den är så bästa.! Och det som gör den ÄNNU roligare är att hon seriöst lämnade in den till sin lärare.! Jävla cepe<3